Människan "jobbar"

En kommentar
Det innebär att jag gör det också. I alla fall några timmar per dag. Än så länge. Jag håller mig i bilen. Det är säkrast så tycker jag. Och människan också, verkar det som. En massa korta människor är inget jag känner mig riktigt bekväm med. Inte andra människor heller även om de är långa. Inte utan att bli mutad med korvbitar i alla fall. 
 
Nu var det ju faktiskt en av de stora människorna som kom till bilen där jag låg och lirkade med mig. Han trodde att vi var vänner efter det. Nånå. Lite mera än så behövs nog men en bit kan det räcka. En korvbit. Eller helst två.
 
Polaren sprang runt bland alla människor och fiskade efter mer och snodde det hon kunde där det kunde ramla ner på från små svettiga händer. Jag tycker det är ganska skönt att hon gör det för då behöver de inte titta på mig hela tiden.
 
Det var igår det. Idag har jag umgåtts med halvstora människor. Nja. de var i närheten i alla fall. Idag var jag inte i bilen hela tiden.
 
Människan tjatar hela tiden om att jag är så duktig. Inte vet jag om det. Att hälsa på andra hundar i lugn och ro är väl inte så märkvärdigt. Folket som hänger med i andra ändan kopplet får gå an då.
 
Om jag får vara så långt bort som möjligt. Och det får jag för det mesta.
 
Hej då, vi ses. Skriv gärna en rad så jag får veta vem jag berättar om mina äventyr för.
 
 
 
1 Helena:

skriven

Hejsvejs! Kul att följa nya lilla hunden. Ska bli spännande att träffa henne om ett par veckor 😊
/Helena

Svar: Hej människan. Jag hoppas att det blir kul att träffa dig också. Fast säker är jag inte...
irene andersson