Jag tror jag kan få ordning på den här människan trots allt.

Häromdagen kunde jag leda henne till en träff med andra hundar och deras människor. Polaren och jag kunde lämna henne utan att hon blev orolig. Jag tror att det var tack vare att de andra människorna var där så att hon inte var ensam och kunde göra annat än hålla kontroll på var vi var. Fast jag märkte att hon höll koll på mig i alla fall när jag smög fram bakom henne medan hon delade ut gobitar till oss jyckar. 
Men det var kul att springa med alla nya vänner. Jag tror att människorna tyckte det var roligt också. Så vi gör om det varje onsdag hädanefter. Här nedanför ser ni tre andra underbara rumäner som omväxling till alla foton på polaren och mig.
Ett annat tecken på att hon börjar lära sig är också att jag lyckades få ut henne i natt vid 3-tiden. Själv behövde jag bajsa och människan gjorde sitt i sin stol, efter att ha öppnat ytterdörren. Hon har lite brått dit ibland och kan inte vänta på mig, så den här gången trodde hon nog att jag också bara skulle kissa.
 
Men när jag nu var alldeles oklädd och fri passade jag på att träna människans trygghet i sig själv och träna på att hon inte behöver kopplet för att våga ut.
 
Det lyckades!! Hon VÅGADE gå i mörkaste skogen utan koppel! Jag blev så lycklig att jag rusade kring som ett tok. Men det är mig förlåtet tror jag. 

Lite jobbigt är det att träna månniskan både natt och dag så när vi kom in igen fick polaren ta över och värma människan under täcket. Det är polaren expert på. Jag springer och hon värmer. Spetskompetens kallas det hos människorna. Vi kallar det rumänkompetens.
 
 

Hoppfullt

Allmänt En kommentar
Jag tror jag kan få ordning på den här människan trots allt.

Häromdagen kunde jag leda henne till en träff med andra hundar och deras människor. Polaren och jag kunde lämna henne utan att hon blev orolig. Jag tror att det var tack vare att de andra människorna var där så att hon inte var ensam och kunde göra annat än hålla kontroll på var vi var. Fast jag märkte att hon höll koll på mig i alla fall när jag smög fram bakom henne medan hon delade ut gobitar till oss jyckar. 
Men det var kul att springa med alla nya vänner. Jag tror att människorna tyckte det var roligt också. Så vi gör om det varje onsdag hädanefter. Här nedanför ser ni tre andra underbara rumäner som omväxling till alla foton på polaren och mig.
Ett annat tecken på att hon börjar lära sig är också att jag lyckades få ut henne i natt vid 3-tiden. Själv behövde jag bajsa och människan gjorde sitt i sin stol, efter att ha öppnat ytterdörren. Hon har lite brått dit ibland och kan inte vänta på mig, så den här gången trodde hon nog att jag också bara skulle kissa.
 
Men när jag nu var alldeles oklädd och fri passade jag på att träna människans trygghet i sig själv och träna på att hon inte behöver kopplet för att våga ut.
 
Det lyckades!! Hon VÅGADE gå i mörkaste skogen utan koppel! Jag blev så lycklig att jag rusade kring som ett tok. Men det är mig förlåtet tror jag. 

Lite jobbigt är det att träna månniskan både natt och dag så när vi kom in igen fick polaren ta över och värma människan under täcket. Det är polaren expert på. Jag springer och hon värmer. Spetskompetens kallas det hos människorna. Vi kallar det rumänkompetens.