snällaella

Jag fortsätter att jobba med min människa. Är ute och går varje dag med henne. Flera gånger om dagen faktiskt. Hon verkar behöva det.

Hon verkar också behöva att styras och ledas. Så ibland få hon hjälpen med koppel. Ibland när hon helt plötsligt vänder och går åt ett annat håll måste jag springa till henne så att hon vänder rätt igen. Det är när hon får gå utan koppel. Visserligen brukar hon först ropa på mig. Jag antar att det är för att hon vill ha hjälp, men det är ju inte alla gånger som jag har tid att störta tillbaka till henne på en gång. Det är DÅ hon blir alldeles virrig och går helt fel.

Stackars människor som inte har en hund som håller reda på dem. Det måste vimla av förvirrat folk i skogarna. Jag gör så gott jag kan med min människa i alla fall. Jag kan ju faktiskt inte hjälpa alla.

Fast jag gör så gott jag kan när jag hinner. En del människor kommer på tvåhjulingar. Fort kommer de, alldeles panikslagna måtte de vara eftersom de har sån fart. Jag och polaren gjorde ett tappert försök att hjälpe till med en sån i dag. Men då blev vår människa som förbytt, sprang ut på vägen, skrek och hade sig. Hon trodde nog att vi skulle lämna henne, stackarn. Jaha, det är bäst att inte göra så igen. Jag vill ju inte att hon ska bli så upprörd fler gånger.

Sen lekte vi sitt-/ligg-/stanna-/komleken med henne inne i huset i stället. Nu verkar hon ganska lugn så att jag kan sova en stund.