Det är visst jag som ska berätta om allt som händer här hemma hos oss.
Jag gör så gott jag kan. Ni får ta det för vad det är.
Jag gör så gott jag kan. Ni får ta det för vad det är.
Just nu har vi det bra men i morse lämnades jag alldeles ensam hemma när polaren och människan åkte iväg utan mig. Det var inte så bra tyckte jag. Inte för min del i alla fall.
Visserligen kom människan hem ganska snabbt.
Jag sov en liten stund medan jag var ensam.
Efter några timmar åkte människan iväg IGEN!!!
Det dröjde jääääääääättelänge innan hon kom tillbaka. Nu var polaren med också. Fast polaren var inte så mycket att hurra för. Allt som kunde sloka på henne gjorde det; öron, svans, huvud, hela hunden.
Sen fick människa lyfta upp henne på hennes sovplats i soffan och där har hon varit nästan hela kvällen. Människan har burit ut henne i kväll för att kissa men nu ligger hon på soffan igen. Det är nästan så att jag tycker synd om henne.
...eller; jo. Det är synd om henne. Fast i morgon mår hon nog lite bättre.
Det säjer människan i alla fall.
Jag får väl tro på det.
Jag får väl tro på det.
Människan säjer att polaren har varit hos tandläkaren.
Jag hoppas att inte jag ska dit också. Om jag är väldigt snäll kanske jag slipper.
skriven
Jag tror att du slipper ganska många år framöver. Det är noga med tandborstningen, vet du. Fast det är tråkigt. Tur att du är en sådan klok hund att du klarar av de där tråkiga dagarna som kommer ibland. När liksom inget är sig likt.