och vilket liv sen. Ett helt nytt verkar det som.
Ella här. Hej på er.
Jag kom till Sverige igår efter ett fasligt ståhej. Badad och uppassad som aldrig förr. Sen instuvad i en bur mitt i natten för att sen inte göra nåt alls. Bara sitta där och bli mer och mer nervös. Skrammel och bök. Man lyfts och forslas in och ut ur bilar och till sist i ett stort åbäke till flygplan. Landning, skrammel och stök igen och sen en hög med människor som stod och bara glodde på mig.
Där matades jag med köttbullar tills det tog stopp.
Skitnödig var jag också...
Därefter en lång bilresa tillsammans med folk och fä som jag aldrig träffat tidigare.
Fast köttbullarna smakade bra.
Och den lilla polaren verkar helt ok. Hon hjälpte mig att slappna av och vila i bilen faktiskt.
Att hon sen inte ville låta mig nosa på hennes tuggrej hemma i huset är en helt annan femma. Det är ok. Hon bestämmer.
Idag har jag hämtat mig lite grann. Jag förstår att den där människan är snäll fast jag vet inte om hon klarar av att skydda mig ifall nåt farligt händer.
Jag tror fortfarande att det skulle vara säkrast ifall vi kröp in under buskarna.
Jag har hittat en bra hundsäng att sova i. Där finns jag den mesta tiden.
Den lämnar jag bara ifall hon ropar att det är mat (och det är ofta HURRA!)
eller om hon påstår att vi ska gå ut.
Fast det är inte alltid jag tycker att det är en så bra idé. Jag bajsade ju i går innan vi började den där låååååååånga bilresan och kissade gjorde jag igår kvällst. Ja, i morse också efter att den lilla hade visat var man skulle göra det. Hoppas att hon inte tog illa upp när jag sköljde över hennes pink.
Människan har kammat mig också. Himla trevligt måste jag säja. Hon kan nog duga som uppassare.
Nu har jag inte så mycket mera att berätta. Det är ju bevars bara början på andra dagen i mitt nya liv. Vi hörs!