Fast det är ett fasligt tjat om att gå ut hela tiden. Jag som har hittat en så trevlig och trygg bädd att ligga i.
Jaja, Jag finner mig och låter henne ta på selen. Inte tal om nåt annat. Men jag hjälper definitivt inte till med att resa på mig eller så.
Sen går vi. Går jag före skyndar jag mig. Går hon före följer jag under mild protest. Hon ser ju för sjutton inte vad JAG vill nosa på! Bäst är om den lilla polaren går med.
Sen går vi. Går jag före skyndar jag mig. Går hon före följer jag under mild protest. Hon ser ju för sjutton inte vad JAG vill nosa på! Bäst är om den lilla polaren går med.
Sen brukar hon vara nöjd ett tag. Lite underligt är det att hon inte vet var vi bor. Hon blir lika glad varje gång jag visar var vår dörr är. Jag vet ju att det är där man får mat varje gång vi kommer hem.
Men lite underlig är hon nog. I går drog hon sin madrass till farstun där min bädd finns (och jag!) Hon har pillrat i pälsen på mig massor av gånger i natt. Jag var alldeles rufsig i håret när det var dags att stiga upp.
Fast... OK. Det var ganska mysigt. Idag fick hon gå bredvid mig på morgonpromenaden faktiskt. Helt klart en fördel att hon såg när jag ville kissa.
Nu ska jag vila en stund. VI hörs!
Nu ska jag vila en stund. VI hörs!
skriven
Håll ut! De tar tid att lära sig alla hennes egenheter, men du är ju smart så det löser du nog.