Man behöver ha en mening med sitt liv. En uppgift som ingen annan kan utföra. Jag vet min uppgift, dra ut människan på långpromenad. Det gör jag. Varje morgon, tidigt tidigt, tar jag ut min människa på långpromenad. Hon får gärna tro att hon har kommit på det alldeles själv, men JAG vet vem som tar ut vem.
Tidigt på morgonen är det inte heller så många andra vakna och utomhus. Det tycker jag är väldigt skönt.
Den där bjäbbaren bjäbbar och sliter för att komma närmare när hon ser mig. Jag morrar tillbaka. Människan säjer åt mig att vara tyst och att de andra bara ska gå förbi. Då går bjäbbaren och hennes följe vidare. Min människa tycker att vi ska gå promenad tillsammans med bjäbbaren och hennes människa. Det tycker jag är en väldigt dålig idé.
En mycket bättre idé är när polaren hoppar upp och lägger sig bredvid mig. Alldeles av egen fri vilja.
En uthärdlig idé är när människan kommer på att hon ska klippa mina klor. Ja ja. Vill hon så gärna får hon väl det då. Hon blev så himla nöjd. Då blev jag det också.
skriven
Heja! Heja!