Idag var det första gången jag inte vilar före frukost. Dessutom direkt till tandborstning. Det kanske inte verkar så mycket, men jag försöker utmana min ork. Fast nu ligger jag på soffan och tar igen mig efter morgonens ansträngningar. Det är ett maraton det här, som kontaktsköterskan sa. Och jag har inte tränat.
Jag gick en sväng i trädgården när syrran gått ut med jyckarna i förmiddags. De kom tillbaka innan jag hunnit gå in och hundarna blev glada av att se mig ute. Ännu gladare (?) blev Umbra när hon fick syn på en katt. Dessvärre var kopplet intrasslat i Ellas bakben så jag blev tvungen att släppa kopplet och Umbra for iväg som en avlöning! Den jycken har inga öron när hon har korn på en katt. Så det var bara att be syrran sätta fart på bilen så att vi kunde komma närmare skallet. Tur att hon fortfarande blir överlycklig av att se mig ute så det var möjligt att ta fast henne. Armade hundracka!
Efter en genväg över grannarnas gräsmattor för att ta närmaste väg hem var jag genomsvettig. Lika bra att stoppa hundarna i duschen också tänkte jag.
Sen var jag slut. Hoppas att den här ofrivilliga ansträngningen inte straffar sig med mera hosta eller nåt annat dumt. Det är bara att vänta och se. Vi är rena, alla tre, nu i alla fall. Även den här knäppisen.
Gammal bild. Det är inte så här grönt än.
Gammal bild. Det är inte så här grönt än.
4 kommentar(er)
