Jag sitter i min säng i mörkret på min isolering med den gula landstingsfilten över axlarna. Det är inte så mycket annat jag kan göra, varken åt temperaturen i rummet (Nä, den är inte fel, det är jag som är frusen av trötthet) eller åt min värk i höft och ben. Jag har fått smärtstillande intravenöst, men det verkar inte bita på mig. Inte i natt i alla fall. Varför inravenöst? Jo, det är för att jag har svårt att svälja tabletter.Det blir fler mediciner som ges i droppform än alvedonet vad det lider.
För övrigt har den första dagen gått åt till att sova, få vätskedropp, försöka äta lite soppa, kräm och fil, (det tar en evinnerlig tid när man tar småsmå skedar och vilar strupen emellan) fått lungorna röntgade (det var fler som skulle in och jag fick vänta 45 minuter, då missade jag "den rätta" tiden för alvedonet. Inte för att jag vet om det på verkar nåt i fortsättningen...) och konstaterat att avd 2 numera inte har patienter liggande ute i korridoren. Så var det var jag var här sist för tre veckor sedan och fick mina stamceller utsorterade. Arbetsmiljöverket har satt stopp för det. Jag önskar att patientsäkerhetsverket hade det också. (om det finns nåt sånt verk?)
Det är himla skönt att ha eget rum.
Nu ska jag se om det är möjligt att sova. Det är förresten det skelettstärkande eller kanske rättare sagt stamcellsstärkande injektionerna som jag får ont av. Ifall nån undrar.
2 kommentar(er)
