Lugn, stamcellerna har kommit "hem". Den planen gick som beräknat.
Här är picclinesom går in i venen.
Här inne ligger stamcellerna utblandade med frysmedel.(i flytande kväve tror jag)
och här tinas en påse (1 dl) i taget för att pytsas in i mig igen.




Det syns hur slut jag är. Det blev golfbil ifrån hotellet och rullstol tillbaka till hotellet. Jag måste till apoteket för att hämta ut de nya medicinerna för resten av transplatationstiden där hemma.
Nä, det var mina planer på att sticka på sockarna som inte blev av. Jag tog visserligen med en bok jag köpte på café Pilgatan (det är skamligt att inte ha läst Sara Lidman förut - nu ska det bli av) Jag hade alternativ till tv-underhållning i alla fall.
Biverkningarna av cytostatikan igår kickade in under natten så det blev inte så mycket sovit och illamående som grädde på moset. Det fanns inte så mycket kraft i tanten och huvudet hade inte alla kontakter inpluggade heller.
Några skedar yoghurt, jos och vatten ger inte så mycket. Så det blev patienttransport via kulvertarna till transplatationen. Min säng var tämligen omsvärmad av sjuksköterskor från hematologen och blodbanken. Och så en läkare naturligtvis som övervakade att det verkligen var mina celler som kom hem till mina blodbanor. Jag kände inte av några smak- eller luktsensationer som många andra får. Jag är som gjord för det här påstod läkaren. Ja, nåt ska man vara gjord för. Fast jag hade gärna varit utan hela det här.
Nu ska de friska tvättade stamcellerna få börja sitt arbete. Det tar ca 2 veckor och samtidigt har cytostatikan slagit ut mitt immunförsvar. Det är två sköra veckor med täta kontrolller på Sundsvalls sjukhus. Sen hoppas jag att jag fått tillbaka större delar av mitt gamla jag minus de vaccinationer jag fått som barn. Så det torde jag behöva få igen, men det blir då det.
Det blev ett snurrigt inlägg idag märker jag. Nåja, det återspeglar väl min skalle för tillfället. I morgon är en annan dag.