Äntligen har jag läst min allra första bok av Sara Lidman. Jag har nog inte varit mogen för det tidigare. Tjärdalen var både nostalgisk (tänkte på att pappa hade vaktat kolmila - ja, jag vet att det inte är samma sak) tankeväckande och underhållande. Igenkänning i dialekt, religiositet, bondesamhälle och kynnen. Rekommenderas varmt. Jag hoppas att jag inte ställt för höga förhoppningar på nästa jag får tag på. Jag har inte fått tag på nån ytterligare än, tyvärr.
Jaha, måedet? Det går upp och det går ner. Jag har lurat i mig 1/4 kalvsylteskiva, en halv potatis och 4 gr bregott till middag. Jag är som småbarna. Måste distraheras av något så att jag inte tänker på att jag äter. Nu har de satt in kortison på mig också för att få igång aptiten. Så nu är jag lite piggare och uppåt av det också. Hoppas att jag kan sova i natt i alla fall, speciellt nu när jag tjatat till mig att slippa droppet nattetid.
Min rumsgranne har åkt hem på helgpermis och jag hoppas att ingen läggs in under helgen så att han kommer tillbaka till "mitt" rum och vi kan fortsätta spela kort. Att vara så pigg när man är över 90 är få förunnat. Det vågar jag inte hoppas på för egen del. Jag vet inte om jag skulle vilja bli 90 år heller som världen ser ut. Man blir ju mörkrädd för mindre.
Nu är jag faktiskt så pass pigg att jag ska söka fram en positiv bild, äsch, det blev flera.
Jag vill vara ute i mera blåsväder på deltat med hundarna 
Jag vill pälsa på mig och gå ut i vinterkylan 
Jag vill åka på fler Svergeresor med syrran (och tälta på badstället) 
Jag vill krypa och klättra över stock och sten i skogen 
Och jag vill tågluffa igen 
Sen är det en hel del massa saker mera som jag också vill. Speciellt nu när jag är speedad av kortison.
För övrigt har jag inte haft mera diarré sen i morse, peppar peppar.
Och så vann jag en gång över syrran i kortspel idag.
1 kommentar(er)
