Det kommer alltid nya saker att förhålla sig till. Idag, när jag vallade människan, vimlade det helt plötsligt av kortare människor. Människan påstår att det bara var tre stycken fördelade på tre olika ställen, men jag vet ju att hon inte har så bra koll. Det är ju bland annat därför jag har henne kopplad när vi finns i farliga miljöer med bilar och sånt. Jag vet att det fanns korta människor precis överallt. Sen var det bilar som startade och dörrar som smällde igen precis när vi var på väg att passera. Människan försökte nog hålla kontrollen men jag gjorde mitt bästa för att vi skulle komma förbi så snabbt som möjligt.
Sanningen är att det var ganska mycket skönt när vi kom bort in i skogen längt från alla bilar och människor. Då kunde jag koppla loss människan sån att hon kunde gå i sin egen takt.
Fast jag höll koll på henne hela tiden. Man vet aldrig när hon behöver mig.
Polaren har lämnat allt det här ansvaret till mig. Hon vägrar följa med på de här långa stökiga rundorna som jag tar ut människan på. Hon behöver röra på sig. Jag tar min rättmätiga vila efteråt.
Polaren vilar också fastän hon inte gör så mycket.
Fast ok, hon ÄR en gammal tant. Så gammal att hon inte går att leka med tråkigt nog. Men jag ger mig inte. I morgon är en ny dag med nya möjligheter. Både för människan, polaren och mig själv.
Ha det!
skriven
Skogen är bäst. Det bara är så.