Min människa blir störd över andra som tycker en massa om hur vi har det. Som till exempel att hon borde vara kopplad jämt. Som om jag skulle lämna henne i sticket mitt ute i skogen? Alldeles ensam? Nänänä. Fast ibland får hon haka fast sig vid mig i alla fall. Det är ju synd om hon ska behöva gå utan mitt beskydd. De andra tyckarna får tycka dom de vill. Min människa och jag har ett alldeles eget band. Jag lovar. Jag håller koll.